Våm innehåll
Det pratas mycket om kornas rapar och pruttar, men de idisslande djuren fyller en viktig funktion i naturen där de omvandlar fiberrik växtlighet till kött åt rovdjuren. I vårt hägn ger kon både kött och mjölk och värdefulla näringsämnen genom att äta det vi inte kan tillgodogöra oss.
Svenskt Hundgodis Oxvom
Men hur går det till egentligen. Låt oss följa fodrets väg. När de fått in en sak i munnen matas den ner. Hela munslemhinnan är täckt av bakåtriktade papiller som för fodret ner mot svalget. Även tungan är sträv och gjord för att hjälpa till att så snabbt som möjligt trycka i sig så mycket föda som möjligt. Kons princip är att på kort tid äta utan att tugga, mer än nödvändigt, för att sedan dra sig tillbaka till en lugn, trevlig plats för att idissla och njuta av maten.
Baksidan på principen är att, även en del som inte är mat, slinker ner i kons invecklade magsystem. Saker som vi människor strör omkring oss och som inte är nyttigt för kor, som exempelvis rep, plast, nylonnät, stängseltråd, spik, skruv, mm. Förmagarna hos en vuxen ko rymmer ca liter mat och vätska. Förmagarna gör att idisslaren kan spjälka, de för andra djur helt osmältbara växterna, med hjälp av bakterier, ur-djur och svampar.
Epsilon Archive for Student Projects
Det mesta omvandlas till mjölksocker och går ut i juvret, bara en mindre mängd blir blodsocker. Kons blodsockerhalt är normalt ca hälften av människans. De mer svårsmälta växtdelarna ligger länge i våmmen och idisslas en eller flera gånger. Det är växternas fiberhalt och strånas längd som avgör om de ska stötas upp för idissling eller slussas vidare till löpmagen.
En oönskad syra, laktat, kan bildas i stor mängd om våmmens bakterier inte är anpassade till att ta emot stärkelserikt kraftfoder. Det är farligt med höga halter laktat då det tas upp direkt i blodet och sänker blodets pH snabbt och kraftigt kraftfoderförätning. Vid acetonemi har kon fått i sig för lite energi i förhållande till vad hon producerar mjölk eller foster.
De fettsyror som bildas i våmmen kan inte användas som bränsle för hjärnan. Vid farligt låga blodsockerhalter bryter kon ner det egna kroppsfettet. Levern hjälper till i nedbrytningen vilket leder till leverförfettning. Kon bryter också ner musklernas proteiner, vilket egentligen är bättre, då det inte ger leverförfettning. I våmmen bygger bakterier upp allt protein en lågproducerande ko behöver.
Som byggstenar använder bakterierna enkla kväveföreningar, från växter och energi från kolhydrater.
Bara ge våm?
Fördelen blir att kon kan överleva på mycket proteinfattigt foder, men behöver också hålla liv i sina våmbakterier med hjälp av socker, blir det för lite kolhydrater i fodret, dör bakterierna och då dör även kon. Medaljens baksida är att kon måste idissla igenom allt som har hamnat i våmmen och smälta det innan kon kan äta något mer. Ju mindre näring det finns i fodret dess mindre antal kg foder kan kon äta.
I vissa fall går det så illa att kon kan äta mindre än vad som går åt för kroppens underhåll och då magrar kon även om det finns fri tillgång på foder.
Komage, ett av naturens under
De kan faktiskt dö av svält trots att det finns foder på foderbordet och i våmmen. Samma sak sker om kon inte tuggar länge nog och inte sväljer tillräckligt mycket basiskt saliv som buffrar. Detta är inte ovanligt vid högintensiv utfodring av snabbväxande ungdjur och högmjölkande kor.
När långa, fiberrika strån flyter upp på våminnehållets yta stöts det upp till munnen för idissling. Färdigtuggat våminnehåll slussas förbi in i nät-bladmag-kanalen och hamnar, efter att bladmagen kramat ur den mesta vätskan, i löpmagen. Nätmagen är liten och mycket rörlig, den trycks ihop nästan helt när den jobbar och det är då vassa spikar, ståltrådar och hårnålar som följt med fodret ner, kan fastna i väggen och i olyckliga fall tränga ut genom väggen in i andra organ eller i bukhålan.